Nja, just vad gäller själavård tycker jag det känns bättre med att prata eller träffas live... Då jag ska tala om djupare saker behöver jag verkligen höra frågan eller svaret. Så helst inte, men man ska väl aldrig säga aldrig, det kanske finns ett behov.
/Ante
Jag håller med Ante att själavården bör vara "live". Däremot tror jag att det finns ett behov att prata anonymt. Vore det inte bra att få "chatta" om vanliga, vardagliga ting, t.ex. Är jag konstig som känner så här? Har du upplevt det här? Hur gjorde du? Hur är läget nu? Jag menar inte att "chatta" ersätter själavården utan används som en komplement och första steg mot att hitta en lösning.
Det föreslogs på Ledarmötet att vi använder fler i församlingen. Jag inser att detta förslag innebär en del arbete och tänk i form av ev. utbildning för folk som ansvarar för övervakning. Min första tanke riktades mot ungdomar som, vad jag förstår, upplever massor av situationer som de själva upplever som pinsamma och svåra att glömma. Att dela med sig - helst anonymt - kan båda lätta hjärtat och avdramatisera incidenten kanske. Ännu bättre vore det om någon kan utveckla och eller förbättra detta förslag. Härligt!
Kan denna typ av forum användas i själavården?