|
Hej kära veckobrevsläsare,
Jag hade förmånen att vara med att få vara med på konfaupptakten i onsdags kväll. Konfirmationen var den den sista i raden av barn och ungdomsgrupper att starta terminen denna höst. Församlingssalen var välfylld med blivande konfirmander och deras föräldrar. Johanna Buller, vår ungdomspastor, hade en proffsig presentation av hur vi arbetar och sen välkomnade hon fram våra frivilliga ledare och lät dom presentera sig. Då brast det för mig. Här står ca 12 ledare i 20-35 årsåldern som helt utan ersättning kommer varje onsdag i två terminer. Tar ledigt från studier och jobb för att kunna var med på läger och hajker. När jag pratar med dom om hur det är att vara med så kommer det sällan fram att det är jobbigt eller ansträngande, utan i stället talar man om hur mycket det ger tillbaka och hur glad man är att få se konfirmanderna hitta en personlig tro och göra upplevelser av Gud. Att vara tonåring är tufft idag och min tanke går till Jesu ord: Vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni också gjort för mig. När jag såg dom stå där på rad så brast det för mig och jag blev helt rörd. Det enda jag kunde tänka var: Tack Gud. Tack Gud. Och givetvis gäller detta alla frivilliga i församlingen. För det är nog ändå sant som Jesu säger att störst är den som tjänar andra.
På söndag fortsätter vi serien om förvandlad och jag ska predika om "Från självupptagen till gemenskap." Välkomna!
Heliga kyssar
Gustaf Björkman
| |
