|
Elisabeth Larsson har alltid betraktat sig som en andlig person, men kunde inte riktigt sätta ord på vad det var hon längtade efter. Först i 50-årsåldern började ett mer aktivt sökande.
– Jag gick en Alpha-kurs i Svenska kyrkan i Billdal, där vi bor. Men så fick jag kontakt med några personer i Fiskebäcks missionskyrka och bestämde mig för att gå dit. Här kände jag mig hemma och välkommen.
Det blev ytterligare ett par Alpha-kurser för Elisabeth och hon fick sin man Bertil med sig. Nu går de på gudstjänst nästan varje söndag och tillhör en BAS-grupp där gemenskapen betyder mycket för dem.
– Under de här åren har min tro vuxit. Jag uppskattar den goda undervisningen både i Alpha-gruppen och i gudstjänsterna. Det känns som en ynnest att få sitta ner och ta emot. Det är som om jag först nu kan se och förstå vad som är riktigt väsentligt i livet och jag tycker att jag har fått ett så mycket rikare liv.
Elisabeth säger att hon genomgått en successiv, långsam förvandling – och det har bara varit positivt.
– För mig är det så tydligt att kärleken står i centrum i det kristna budskapet. Jag tror att det är så många fler än jag som behöver få del av den.Tidigare publicerat i papperseditionen nr 4 2008
| |
