|
Nu har vi kommit till Sverige - det ser i alla fall ut som Sverige
In'n'Out
|
Vi avslutade ju Los Angeles med In’n’Out-burger, en hamburgare som bara finns på amerikanska västkusten och anses vara ”The world’s best hamburgers” vilket Ante mer än gärna skriver upp på.
Vi skyndade till incheckningen för vår flygresa till Minneapolis, flög fyra timmar och landade klockan sex på morgonen. Vi blev mottagna av Aarons mamma och ungdomspastor Jason med två stora van’s vilka körde oss en timme nordväst till samhället Karmel, där Aaron vuxit upp. Värdar från hans hemförsamling, Missionskyrkan, mötte upp och vi blev välkomnade med stora famnen av ”svenskar”, personer som är härligt stolta för sitt ursprung, deras mor- och farföräldrar kom hit över för drygt hundra år sedan. Gästfriheten är enorm, flera av oss fick en ordentlig frukost innan sängen hägrade för någon timmes sömn.
Sömnen varade inte länge – vi samlades redan vid 12-tiden för att åter igen åka bil en timme, nu tillbaks till Minneapolis och köpcentret Mall of America. En fyra våningars komplex med ca 500 butiker… Amandas första reaktion var verkligen att knappt kunna röra sig ”Det är så mycket att jag inte vet var jag ska börja!” Aaron och jag hade inte sett skymten av vår ungdomsgrupp då plötsligt Julia H, Josefina och Isabelle bokstavligen kommer springandes förbi vårt bord där vi satt, inte för att stanna upp och att hälsa eller äta, vi satt bredvid en av köpcentrets alla bankomater.
Tre timmars shopping var absolut för lite. Men Aaron och jag kastade om programmet då vi fick höra att en Rodeo kommit till grannsamhället till Karmel. Vi har dyrt och heligt lova ytterligare shopping med denna möjlighet att verkligen se en amerikansk kultur på nära håll kunde vi inte missa. Vi satt några timmar på läktaren och fick se cowboys och cowgirls rida på hoppande hästar, reklamavbrott i form av en ryttare som red runt i inhägnandet med en stor flagga i ena handen som visade att tävlingen sponsrats av Dodge eller Wrangler jeans. Ett klädesplagg som i princip alla bar, förutom den obligatoriska cowboy-hatten. Vi blev välkomnade av speakern som fått reda på att en svensk ungdomsgrupp fanns på området, vi fick ställa oss upp tjoandes och vinkades till alla som applåderade och tittade åt vårt håll! Men då regnet föll vid 21-tiden höll också vår ögonlock på att falla, resan hem till svenskarna och den varma sängen lockade enormt.
Nu är klockan lite efter fem, jetlagen spelar mig stora spratt, och snart ska vi träffas för den drygt 16 timmar långa bussresan ner till Knoxville, Tennessee, där ungdomskonferensen Chic väntar.
Så nu kommer ytterligare en eller två dagars tystnad vad gäller bloggandes från oss, men ta det lugnt; no news is good news, som de brukar säga!Ante
Svenska välkomstkommittén
|
Rodeo
|
| |
