|
Vi har vi varit borta nästan halva resan. Oj vad fort det går men vad mycket vi hinner med!
Över 7000 besökare får plats på Willow Creek.
|
Åter tillbaks till Chicago efter sex dagar i Knoxville, Tennesse, men vi börjar väl där vi avslutade senast: i lördags. Vi åkte bil i 45 minuter och kom till Willow Creek Community Church. På lördagskvällarna har de gudstjänster som är mer inriktade på undervisning och denna kväll samlades ca 2000 människor vilket täcker mindre än en tredjedel av kyrksalen som har plats för 7200 besökare. Denna kväll predikade Mike Breaux om att vänta på Guds röst i våra liv.
När du kommer in i stora audiotoriets byggnad får du lätt en känsla av ett köpcentrum: storleken på rummet, olika rum för olika syften och trevliga människor som gärna visar sig intresserade att hjälpa. Tankarna går också till en konsumtionskristendom dit du kommer som medlem och får presenterat det du vill ha. Men när du verkligen sitter på gudstjänsten, ser innerligheten i den proffsiga lovsången och budskapet glömmer du bort ytan. Framförallt då de pratar om en fisketävling de haft under dagen med 2000 deltagare varav många inte är troende men inbjudna av församlingsmedlemmar.
Vi hann få i oss lite mat innan vi satte oss på en buss som alltså tog oss 90 mil ned till Tennesse. Vi har varit anmälda till en ungdomskonferens arrangerad av den Amerikanska Missionskyrkans ungdomsförbund. CHIC står för Covenant High In Christ och visar på deltagarnas ålder 14-18 år. Tillsammans med 5500 andra deltagare bussades vi runt på universitetsområdet i Knoxville för boende, mat, seminarier, aktiviteter och gudstjänster.
Det har varit fantastiska dagar med nyttiga tillfällen för både kropp och själ. Frukost serverades mellan 7 och 9, 9.30-10.30 var det samling i grupper kring 50, 10.30-11,30 samling i smågrupper om 20 sedan var det en Focus Session mellan 12 och 13. Det innebar olika fördjupningsseminarier kring olika aktuella ämnen som att sprida Guds evangelium i ett föränderligt samhälle, Jesus som berättare, Från Krishna till Jesus, Tjej- och killgrupper, Hur vi kan knyta upp personer i vår ungdomsgrupp till att bli ledare.
Efter lunch var det dags för ledig tid som kunde innebära alla former av aktiviteter som sport, lek, kreativitet och historiska rundturer i staden. För en peng kunde du, som vissa av oss svenskar gjorde, åkte på en flottfärd.
Kvällsmat och kvällsaktiviteter laddade upp för den stora gudstjänsten klockan nio. Fantastisk lovsång, ledd av Matt Lundgren (som pratar flytande svenska efter studier på SVF) från Willow Creek, jättebra undervisning av fyra olika pastorer, gjorde att dessa kvällar kommer att finnas kvar länge hos oss.
Vi har varit ganska unika på konferensen. Ryktet spreds bland många att "riktiga" svenskar fanns med på konferensen. Många, och då menar jag många, har svenska rötter med far eller morföräldrar som emigrerat från Småland, Skåne, Öland, Värmland eller Dalarna. Och alla vi stött på vill tala om sin bakgrund som de var otroligt stolta över. Just att träffa amerikanska ungdomar för korta och långa samtal har varit väldigt spännande och givande. En av veckans höjdpunkt var då Anna och Jonas fick möjlighet att sjunga med den svarta gospelkören från Chicago på stora scenen inför alla deltagarna!
Missöden? Ja, Ida låg däckad i feber i två dagar och Alexander satt fast i hotellets hiss under 20 minuter.
Annars har vi det fortfarande riktigt, riktigt bra!Andreas
Snart öppnar dörrarna till kvällsgudstjänstena på Chic
|
Anna och Jonas skymtades på stora projektorduken.
|
| |
